Angående att åka buss

Jag hatar att åka buss. Speciellt när den är full. Och nu på vintern är det värre än värst; det är blött överallt och värmen är vriden på max. Där sitter man och försöker hitta någonstans att titta, ner, uppåt eller ut genom fönstret. Gud förbjude, om man skulle råka korsa någon annans synfält. Då får man snabbt dra undan blicken. 

Odören i bussen är något i särklass. Det är en lukt av svett, blandad med parfym, blandad med äckel. Usch. Längst bak i bussen ska man inte sitta, där finns det knappt någon luft. Man blir glad varje gång dörrarna öppnar sig för att någon ska gå av, för då får man chansen att ta ett djupt andetag fyllt med iskall vinterluft.

Passagerarna är fullkomligt tysta, troligen av trötthet (nu pratar jag om min härliga morgonbuss som går 07.26), förutom de två gapiga fjortistjejerna bakom. Missförstå mig inte, jag har inget emot fjortisar (det var en lögn) eller att folk konverserar, men när jag är trött tål jag det inte. Det är en av mina allergier, förutom de vanliga tråkiga; pollenallergi, allergi mot päron och äpplen och självklart allergin mot dumhet som jag är drabbad av. (Jag kommer i kontakt med det sistnämnda allergenet dagligen, tyvärr...) 

Det konstiga är att när man äntligen är framme och ska kliva av för att sedan vandra mot skolan, så vill man bara sitta kvar. Där, i bussen, kan man sitta hela dagen och njuta. Men det gör man inte. Man tränger sig förbi ett ton människor, för att äntligen få känna frisk luft och frihet. Sedan knallar man iväg för att få lite undervisning. 

God kväll, och god morgon imorgon.

Kommentarer

Skriv för sjutton!:

Vad kallar du dig?:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Var kan jag hitta dig?:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0